Sallad i den mening vi tänker sallad idag fanns inte på 1200-talet i Sverige. Däremot blad, knoppar och skott från den vilda naturen samt från odlingar i form av skott, blast och tex ärtskott. Vattenkrasse som också kallas Källfräne har pepprig smak och smakar mycket friskt och gott. Ängssyra är lite syrligare till smaken. Gul, vit och violett morot fanns på 1200-talet och kan med fördel både serveras helt rårivna, strimlade, tunt skivade naturell eller inlagda om man känner för det. Det finns i dagens läge många goda blad, skott och groddar att köpa. Tex rödbetsskott, mungbönans groddar, ärtskott etc. Ko rovan är både sötaktig och krispig och påminner lite om vitkål i konsistensen. Den är därför mycket lämplig som salladsgrönsak.
Den vita gurkan fanns troligen inte på 1200-talet i Östergötland men har funnits över mycket lång tid. Vill man använda den är det mycket viktigt att berätta att det är ett avsteg och varför den används. Därför att den idag är synonym med Östergötlands matkulturhistoria.
En klok investering är att skaffa sig en japansk vass mandolin. Många grövre rotfrukter som morötter, ko rovor och lökväxter upplevs mycket elegantare om de skivas mycket tunt och sedan får ligga i kallt vatten än vad de är i sin ursprungliga form.
Pilgrimsmat innebär att växter med rötter i medeltiden får nytt liv och blir till matupplevelser längs pilgrimsleder till Vadstena. Arter bevaras, odlare och matlagare växer och pilgrimsvandrandet ökar med stöd av Europeiska jordbruksfonden för landsbygdsutveckling.