Historik
Tillsammans med kål hör rova till de grönsaker som odlats längst och mest omfattande i Norden. Denna odling har skett på olika sätt och för olika ändamål, men det primära syftet har varit till människoföda. Rovodling till mat har förekommit såväl i trädgårdstäppan som på särskilda rovland. Även rovlanden var troligen mer att likna vid vad vi i dag skulle kalla trädgårdsodling snarare än åkerbruk. Rovan passade också bra i svedjejordbruket eller på annan mark som blivit bränd. Dessa ytor kunde ibland vara mycket begränsade. I Falun finns arkeologiska spår från 1200-talet av små stenomgärdade och dikade odlingsytor där marken innehåller mycket aska. Dessa har tolkats som rovvretar. Askan efter bränningen gynnade rovorna med näringsämnen och skyddade delvis mot skadedjur. På svedjemark, som bara kunde bearbetas grunt, odlades en särskild sorts rovor som nästan helt växte ovan jord. Hur de medeltida rovorna egentligen såg ut vet vi inte, rovor idag har en enorm variation i form, färg och smak och samma mångfald fanns förmodligen under medeltiden. I illustrerade Örtaböcker från Mellaneuropa skrivna på 1500-talet finns både långsmala och plattrunda rovor avbildade.
Rovor hör till de växter som förekommer mest frekvent i de medeltida lagtexterna, med särskilda bestämmelser för stöld. I t ex Södermannalagen står ”Går någon genom ett rovland, tar han saklöst fem rovor”. Att palla några rovor för direktkonsumtion sågs uppenbarligen som tillåtet. Förekomsten av särskilda rovgårdar påvisar också växtens speciella betydelse. Till exempel redovisas rovgården (Roffwgård) på Julita kungsgård i 1500-talets räkenskaper som en separat post intill humlegård, kålgård och kryddgård. Odlingen var betydande: År 1586 redovisades en skörd på 30 tunnor, allt för konsumtion på gården. En stor del av rovorna ”syltades”, sannolikt en form av mjölksyrning, med stora tillsatser av salt.
Sorter i projektet
’Korova’
En lokalsort från Värmland men med känd tradition även i Dalarna och Närke. Korovan donerades till föreningen Sesam 1998 från Erik Nilson i Höljes. Nilsson odlade den som foder åt sina kor, men sorten har också använts som matrova. Korovan är en typisk långrova med avsmalnande rot, den blir ännu stor och växer djupt ner i jorden. Skalet är ljust och nackarna är gröna eller röda, köttet är gult med mycket smak, sött och krispigt och påminnande om vitkål. Vid Kålrotsakademiens smakprovningar av rova 2019 hamnade sorten upprepade gånger i topp.
’Tervejärven kanta’
Gammal finsk lantsort, sannolikt odlad som svedjerova. Mycket tidig variabel rova med både helt lila och helt gula rötter. Den gula formen även med lila marmorering. Plattrund och ganska stor, med skålform undertill, köttet är vitt. Sorten har en kraftig, på gränsen till kärv, smak.
’Härjedalsk skålrova’
Skålrovor har odlats i Härjedalens fjälldalar sedan åtminstone sedan år 1900, sannolikt mycket längre. Härjedalska skålrovor förekommer i flera stammar från olika platser i västra Härjedalen. Den stam som ingår i projektet är donerad av Evert Pettersson i Brunflo i Jämtland till föreningen Sesam. Evert hade då bevarandeodlat rovan länge. Rovan är liten till växten, platt och tunn med uppbuktad underdel och svagt utvecklad pålrot. Skalet är rödlila eller gulvitt, de rödlila är vanligare. Sorten växer snabbt, men är tämlig känslig för insektsangrepp. I västra Härjedalen där inte äpplen fanns att palla, var vanligt att palla rovor istället. Rovorna delades med kniv och det söta innehålet gröptes ur med täljkniv. Rovorna har annars använts i hushållet i köttgrytor eller köttsoppa med klimp.
Odling
Rovor är mycket känsliga för tidiga angrepp av jordloppor. Täckning med fiberduk eller insektsnät i början av odlingen rekommenderas därför. Ett annat knep är att odla i aska eller strö aska över jorden, vilket gynnar rovorna, men skys av jordloppor. Rovor kan både direktsås och dras upp som pluggplanor. Den senare metoden ger bättre kontroll på odlingen och det är lättare att skydda mot skadedjur. Dock får inte plantorna blir för stora innan utplantering om bra rötter ska erhållas. Rovorna växer fort och vill ha bra vattentillgång under tillväxten.
att undvika liggsäd.
Pilgrimsmat innebär att växter med rötter i medeltiden får nytt liv och blir till matupplevelser längs pilgrimsleder till Vadstena. Arter bevaras, odlare och matlagare växer och pilgrimsvandrandet ökar med stöd av Europeiska jordbruksfonden för landsbygdsutveckling.
