Historik

Från medeltiden till början av 1900-talet var råg det viktigaste sädesslaget i stora delar av Sverige. I synnerhet dominerade rågen i de ostliga landskapen, och i Finland var rågen ännu mer betydelsefull. I Norden har det hittats rågpollen och förkolnade frön så gamla som från slutet av stenåldern, men dessa fynd är ovanliga och ger knappast stöd för att råg verkligen odlades som gröda. Snarare var råg ett tolerat ogräs i veteodlingen. I de östra Mälarlandskapen och i Östergötland expanderade rågodlingen kraftigt någon gång mellan 1000- och 1400-talen. I början av medeltiden var högst en tiondedel av sädesodlingen råg, i stället dominerade korn, i slutet av medeltiden var uppåt en tredjedel av sädesodlingen råg i östra Sverige.

Det avgörande skiftet verkar ha ägt rum under 1300-talet. Innan dess odlades råg främst på svedjor och kanske även som vårråg. Fortfarande var bröd bakat på korn förhärskande. Under 1300-talet blev det allt vanligare med rågodling på den permanenta åkern och i detta fall rör det sig helt säkert om odling av höstråg. En viktig orsak till rågens expansion var en förändrad brödkultur. Rågbröd kan jäsas till skillnad från kornbröd, och när limpor av tysk typ blev populära ökade också efterfrågan på råg. Längst höll sig kornkulturen kvar i västra Östergötland. I Vadstena klosterstadga från 1451 framhävs särskilt att man måste försöka öka rågodlingen.