Historik
Eftersom vildäpplen använts sedan äldre stenåldern är det svårt att utifrån arkeobotaniska fynd datera när det odlade äpplet kom i bruk. Det europeiska odlade äpplet är en hybrid mellan vildapel (Malus sylvestris) och odlat äpple från Kina (Malus siversii). Det mesta tyder på att fruktträdsodling och domesticerade former av äpple nådde sydskandinavien på 700-talet, och att odling av fruktträd etablerades de kommande århundradena. Äpplet kom efter hand att få en central roll i både trädgårdskultur och symbolspråk, där äpplet stod för såväl frestelser som för kunskap och makt. Odling av äpple, liksom annan frukt, skiljer sig mycket från odling av t. ex grönsaker och spannmål. Planterade träd förväntas inte ge någon skörd förrän många år senare. Dessutom krävs avancerad hantverkskunskap om sorter, pollinering, ympning och om fruktens omhändertagande.
Sannolikt fanns denna kunskap i de medeltida klostren, ett flertal exempel på frukt eller apelgårdar – pomerium – är kända från de nordiska medeltida klostren. Ett bevarat brev från det danska klostret Æbelholt från år 1180 omtalar ympkvistar. Även heliga Birgitta beskrev i sina uppenbarelser på 1300-talet att med ympning av äpple så behölls sortegenskaperna, till skillnad från frösådd som gav äpplen med andra egenskaper än moderträdet. Frösådd av äpple skedde troligen ändå, avsiktligt eller oavsiktligt, när kärnorna från ätna frukter hamnat i latriner och komposter. Troligen sparades träd med välsmakande frukter. Vissa kloner av äpple kan också förökas vegetativt med rotskott, men i vilken omfattning sådan förökning förekommit förhistoriskt är okänt.
Äpplet hade redan under medeltiden en central roll i både trädgårdskultur och symbolspråk, där äpplet stod för såväl frestelser som för kunskap och makt. I flera av de medeltida landskapslagarna nämns både apald gardher, fryct trae och trägardher med olika straffsatser för stöld av frukt, brutna grenar eller, ve och fasa, nedhugget träd. Lagtexterna tyder på att äppelodling måste ägt rum ganska omfattande även utanför klostren.
Sorter i projektet
’Mälardalens vitgylling’
I nyligen genomförda genetiska studier av svenska och europeiska äppelsorter har man lyckats identifiera ett par sorter som ofta förekommer långt bak i de släktträd som kan konstrueras. Dit hör inte minst de två sorterna ’Vitgylling’ och ’Grågylling’. T. ex sorten ’Åkerö’ har Vitgylling och Grågylling som föräldrar och då Åkerö härstammar från 1600-talet måste föräldrasorterna vara än mycket äldre.
Det finns flera former av ’Vitgylling’.’Mälardalens vitgylling’, även kallad ’Noors glasäpple’ kommer från Noors gods i Uppland. Trädet är härdigt och ger frukt under sensommaren. Frukten har gulvitt skal och gulaktigt kött som är svagt syrligt.
’Grågylling’
Liksom ’Vitgylling’ hör ’Grågylling’ till Europas äldsta äppelsorter. Den har också haft många alternativa namn som Grågyllen, Gyllinghäger och Vintergylling. Ända in på 1900-talets början hade grågylling stor utbredning i landet, främst i Mälardalen och olika former är kända. ’Grågylling’ är en vintersort med bra lagringsförmåga. Frukten är ganska liten och med matt gulgrön färg, köttet är vitgrönt, grovt och svagt syrligt.
’Snilsäpple’
Snilsträdet, i Nibble by, Hedemora, Dalarna, är landets äldsta levande äppleträd. Trädet som idag har en stam mer än fyra meter tjock är en kvarleva från Nibble bys tidigare apelgård, numera del av Kyrkvärdsgården. Trädet bär inga spår av ympning och är därför med all sannolikhet en kärnsådd. Åldern uppskattas till början av 1600-talet. Snilsäpplet ger höstfrukt som är medelstor. Skalet är rätt tjockt och gulvitt med bruna punkter, köttet vitgrönt och syrligt med svag arom.
’Röd höstkalvill’
’Röd höstkalvill’ hör till ett fåtal äpplesorter man tror odlats sedan medeltiden i Europa. Ursprunget förefaller vara Auvergne i Frankrike och sorten är beskriven redan 1617. Hur länge den odlats i Sverige är oklart men i bevarade sortlistor från svenska gårdar på 1700-talet är sorten allmän. Som alla kalviller kännetecknas frukten av en kraftigt kantig form. Äpplet är mörkrött med vaxigt skal, även köttet är rödfärgat eller marmorerat.
’Läderrenett’
Om en anmoder till det europeiska äpplet ska utses är ’Läderrenett’ den bästa kandidaten. Genom genetiska undersökningar har det visat sig att denna sort återfinns i släktträden till ett mycket stort antal europeiska äppelsorter. Det betyder också att denna sort måste ha varit mycket utbredd redan för åtskilliga hundra år sedan. Sorten anses härstamma från Frankrike. ’Läderrenett’ ger vinterfrukt sent som har mycket goda lagringsegenskaper. Skalet är tjockt och brunaktigt, påminnande om läder, köttet fast och torrt, men med någon sötma och syra.
Pilgrimsmat innebär att växter med rötter i medeltiden får nytt liv och blir till matupplevelser längs pilgrimsleder till Vadstena. Arter bevaras, odlare och matlagare växer och pilgrimsvandrandet ökar med stöd av Europeiska jordbruksfonden för landsbygdsutveckling.
