Historik
Den ”kryddväxt” som har haft störst ekonomisk betydelse de senaste tusen åren är humle. Den huvudsakliga användningen var till öl, där humlen gav smak och en konserverande effekt. Öl var under medeltiden och tidigmodern tid närmast att betrakta som ett livsmedel, viktigt inte minst för armén. Men humlen användes också medicinskt, och fibern till snören, rep och textilier. Från medeltiden och framåt finns det rikligt med skriftliga belägg för en omfattande humleodling i landet. Humlen ansågs så viktig och värdefull att den var skattepliktig och till och med lagstadgad att odlas vid varje bondgård. Kristoffers landslag från 1440-talet angav att varje bonde var skyldig att hålla en humlegård om 40 stänger. Lagen om humleodlingsplikt upphävdes inte förrän 1860!
Pollenfynd visar att humle vuxit i landet sedan skogen etablerades efter istiden. Om den första odlade humlen utgick från i landet vildväxande humle eller infördes som kulturväxt går däremot inte att säga. Redan under medeltiden omtalas vildhumle som skild från odlad humle, men betydelsen av vild är inte alltid tydlig. Vild kan ibland avse humle som inte odlats, men också syfta på hanplantor. Humle har skilda han- och honplantor och det är endast honplantorna som bildar de kottar som skördas. Troligt är att odlad, vild och förvildad humle förekom parallellt.
Att humla ölet var en väletablerad kultur i östra Sverige, liksom större i större delen av Europa, under medeltiden. I västra Sverige däremot fortsatte man det äldre bruket med att smaksätta ölet med pors i väsentligt högre grad även under medeltid och tidigmodern period.
Sorter i projektet
’Ulvåsa’ (SWE10)
År 1316 gifte sig Birgitta Birgersdotter (senare Heliga Birgitta) med Ulf Gudmarsson och flyttade till Ulvåsa. Men all säkerhet odlades humle på det stora godset. Om det är samma klon som levt vidare till våra dagar vet vi inte, men humle är en extremt långlivad perenn växt. Från kartmaterial vet vi att det på 1600-talet fanns stora humlegårdar vid Ulvåsa. Nuvarande ägarinna på Ulvåsa, Agneta von Essen, räddade en sista humleplanta som växte vid torpet Wasen under Ulvåsa. Denna sort finns nu upptagen i den nationella humlesamlingen i Alnarp. Ulvåsahumle har medelhög beska (alfasyra) men mycket hög oljehalt som ger arom påminnande om äpple, grönt gräs och kryddnejlika.
Odling
Humle förökas med rotskott, som helst planteras på hösten eller våren. Det är en perenn växt som kan bli mycket långlivad. Det traditionella sättet att odla är i kupor, helt enkelt en jordhög med en stör i mitten som humlen kan slingra på. Stören får gärna vara uppåt sex meter hög. Om plantan förses väl med vatten och näring växer den mycket fort. På våren beskärs skotten så att tre till fem rankor tillåts slingra upp. Skörden sker i augusti-september när skotten är ljusgröna, prasslar som silkespapper och har citrongula lupulenkörtlar.
Pilgrimsmat innebär att växter med rötter i medeltiden får nytt liv och blir till matupplevelser längs pilgrimsleder till Vadstena. Arter bevaras, odlare och matlagare växer och pilgrimsvandrandet ökar med stöd av Europeiska jordbruksfonden för landsbygdsutveckling.
