Historik
Arkeologiska spår av persilja finns i Norden sedan romersk järnålder (århundrandena efter år noll). Det är osäkert om det rör sig om bladpersilja eller persiljerot. Kanske fanns ingen utpräglad skillnad och det går utmärkt att äta rötterna på bladpersilja och vice versa. Under medeltiden var persilja en viktig köksväxt och det finns gott om arkeologiska spår av persiljefrön. Biskop Brask i Linköping under början av 1500-talet serverade persiljerötter vid sitt bord och i räkenskapshandlingar från kungens gårdar vid mitten av 1500-talet återfinns persiljerot som en av de vanligare köksväxterna.
Sorter i projektet
’Berliner Halblang
’Berliner Halblang’ har som gamla sorter en rad olika synonyma namn (’Berliner’, ’Halblang’, ’Halflange’, ’Halvlång’ m.fl.). Det är en klassisk gammal sort och sannolikt den medeltida persiljeroten det går att komma idag.
Odling
Persiljerot har en mycket lång utvecklingstid och bör sås så tidigt som möjligt och skördas så sent som möjligt. Den växer bäst i en näringsrik och lucker jord, men är i stort ganska anspråkslös och angrips sällan av några skadegörare.
Pilgrimsmat innebär att växter med rötter i medeltiden får nytt liv och blir till matupplevelser längs pilgrimsleder till Vadstena. Arter bevaras, odlare och matlagare växer och pilgrimsvandrandet ökar med stöd av Europeiska jordbruksfonden för landsbygdsutveckling.
